Jag var hos doktorn igår, och fick en diagnos. Bara sådär när jag minst anade det. Jag var där efter ännu en spya och en helg med enorm smärta. IBS kallade läkaren min magsjukdom som jag har för. Det är en helt och hållet ofarlig sjukdom men det kan, för att citera läkaren "göra jäääävligt ont". Han förklarade vad som händer i mina tarmar och varför det gör så fruktansvärt ont att jag inte ens kan röra mig. Men tack och lov trodde han inte att det var kostrelaterad utan jag ska fortsätta som vanligt och bara utesluta ren mjölk, vilket jag ändå aldrig dricker eftersom det är sjukt äckligt! Och gluten förstås. Så det var ingen större förlust.
Däremot måste jag tänka på stress, inte ta på mig för mycket ansvar och göra en sak i taget. Annars kommer mina problem med illamående som leder till spya, smärta och massa annat otrevligt. Vilket kan bli svårt för en tjej som mig med många mål, drömmar och förhoppningar. Men hälsan får faktiskt gå före, antar jag. Dessutom ska jag inte gymma mer utan hitta en annan form som passar min kropp bättre. Något som kan bli lättare att genomföra eftersom jag är sugen på att dansa eller något istället för gymmet. Så lite små förändringar i livet ska förhoppningsvis leda till en både piggare och friskare Emelie.
Dock måste jag medge att jag är lite halvt skeptisk mot en sådan diagnos. Visst min mage är känslig, men sedan min incident med glutenallergi som tog nästan fyra år att reda ut, och som innebar tester och behandlingar i oändlighet har jag inget större förtroende för läkarkåren. Tyvärr. Det känns mest som en ursäkt för någonting som läkarna inte orkar engagera sig i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar