Fas 3, eller fas slaveri?

Då var det dags för mig att ännu en gång så vackert uttrycka mina åsikter politiskt. Idag handlar det om Fas 3, en del i den så kallade "jobb- och utvecklingsgaratin" som vår regering så vackert har tagit fram. Jag är ännu inte jätteinsatt i ämnet, men jag har en mamma som om bara fyra dagar ska in i den här "fasen" och som mer eller mindre bävar över att behöva lämna det arbete som hon varit på i över ett år, eftersom de tyvärr inte kan erbjuda henne en heltidstjänst och hennes "dagar" har gått ut. Som det har varit nu har min mamma kunnat arbeta de timmar hon har fått, och sedan med hjälp av försäkringskassans få ihop de pengar som behövs för att hon ska kunna betala hyran, äta och faktiskt unna sig någonting emellanåt. För mig är detta ett humant användande av arbetslösa och någonting som borde vara en självklarhet för de människor som har det tufft, men som ändå försöker att ta sig fram i livet. Jag vet att det finns människor som fuskar sig igenom systemet och väljer sin a-kassa framför sitt arbete, det tänker jag inte blunda för. Men är det inte då arbetsgivarens ansvar att hålla ögonen öppna och sedan meddela försäkringskassan om detta fusk? 


Att dra alla människor över en kam tycker jag är att gå tillbaka i tiden, då alla inte var lika mycket värda och när människor inte levde i den standard som vi faktiskt gör idag. Likadant är det med fas 3. För att citera Ohly: "Det låter fint men det handlar inte om vare sig jobb eller utveckling. Deltagare i Fas 3 har hamnat i en modern form av slavarbete".


Och jag kan inte annat än att hålla med.  


Min mamma fick två fas-3 platser att välja på, vilket på ett sätt ger människan frihet, men samtidigt sätter henne i en återvändsgränd. För hon har ju ingen som helst möjlighet att tacka nej. Nej för då mister hon all den inkomst hon är berättigad till, dvs a-kassa, för att hon egentligen vill vara kvar på det ställe där hon varit i ett år. Ett ställe där hon skapat en social tillvaro, ett ställe där hon funnit sin plats och där hon gått upp klockan fem på morgonen, slängt i sig frukost och rusat till arbetet när de ringt och sagt att någon annan var sjuk. Ett ställe där hon också har haft schemalagda tider och där hon har kunnat skapa en tillvaro som är trygg och som även gör att hon får känna sig behövd. Att känna sig behövs och att ha en trygg tillvaro är någonting som alla behöver.  Men vad är det för tillvaro vår regering så fint vill skapa när de skyfflar oss från ställe till ställe och inte ger oss människor den trygghet och stabilitet som vi behöver?


Dessutom får man stanna på den här fas 3 platsen i två år, det innebär att man ska arbeta heltid för den lilla summan man är berättigad till, när andra arbetar för kanske dubbelt så mycket lön. Vad är det för sätt? A-kassan ses numera som ett bidrag istället för pengar som man hederligt har slitit ihop och försäkrat sig med. Och i två år! Det sätter ju inte heller någon press på arbetsgivaren för en fortsatt anställning, för de kommer ju faktiskt att ha en person helt gratis hos sig och som de dessutom får bidrag för. I TVÅ ÅR! Och vad händer sedan? Ska personen som arbetat där kasseras som en använd gammal handduk och nästa offer ska in och genomgå exakt samma procedur, i två år. Jag förstår det inte. 


Att människan ska arbeta för sina pengar är en självklarhet, men ska de som redan hamnat utanför systemet verkligen behöva förlora allt sitt förtroende och då säkert hamna utanför ännu mer? 
Tacka vet jag vänsterpartiet som vill satsa på utbildningar, lärlingsplatser och riktiga jobb med kollektivavtal. Och skäms på regeringen som ska leda ett modernt Sverige men som endast tar oss tillbaka till en tid då ingenting var möjligt.