Jag har funderat, som så många gånger innan har jag funderat. Livet leker just nu. Jag ligger flera arbetstimmar före min deadline, jag har det bra hos mamma, saknar mig pojkvän så att det gör ont men vet att jag får träffa honom på fredag, mina vänner är fina, imorgon ska jag träffa farmor och idag ska jag spendera dagen med Sara. ¨
Men mest av allt leker livet på grund av studier och arbete. Jag blev erbjuden alla de praktikplatser som jag sökte till hösten och jag fick dessutom flera toppenbra jobberbjudanden till sommaren, någonting som jag är väldigt stolt över! Jag har alltid haft läshuvud, men jag har också slitit på så många sätt. Jag har studerat trots sjukdomar som fick mig liggandes i flera år, jag har övat på min sociala förmåga efter en känsla att jag inte passade in någonstans, jag har arbetat upp både självkänsla och självförtroende och jag har faktiskt blivit helt sjukt bra. Trots mer nedtryckningar än stöd från vissa håll som andra ser som självklara har jag kravlat mig upp, klarat två år på universitetet, flyttat och skaffat mig en herrans massa kontakter.
För många andra kanske detta låter som en självklar sak, men för mig är det så annorlunda. Vissa vet vad jag pratar om, vissa vet att det inte är mobbning trots att det låter så. Jag är ärlig med mitt förflutna och vissa vet vad jag varit med om. Andra vet hälften av det, och andra ingenting alls. Och egentligen spelar det mig ingen roll, för jag vet själv och jag vet hur otroligt bra jag är.
Jag har kämpat och det har bokstavligt talat varit både blod, svett och tårar. Jag är riktigt stolt över mig själv och ser tillbaka på mitt tidigare liv med förakt, men också med stolthet över vad jag faktiskt har åstadkommit. Jag har tagit mig ifrån det liv som tidigare faktiskt kunde få mig att inte vilja leva mer. Jag har lämnat svarta tankar, tårar, och en låg självkänsla bakom mig. Jag är riktigt lycklig över det jag har nu, och har aldrig mått såhär bra innan, faktiskt. Just nu är mitt liv fyllt av skratt, kärlek och massa värme. Sådant som jag tidigare inte trodde på. Jag har valt de människor som förtjänar min kärlek, och det känns riktigt jäkla bra! Mest av allt eftersom jag både förtjänar och har arbetat hårt för det.
Det är min tid nu. Jag känner det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar